God kväll min fina!
Det verkar som att folk tror att allt ska vara så himla bra efter att man har gått ner i
vikt, att livet ska bli så mycket bättre och att man ska bli så mycket lyckligare.
Jag har många gånger fått kommentarer om hur sjutton jag kan känna mig stor
fortfarande? Hur jag kan bli så irriterad om jag går upp lite i vikt? Och hur
jag kan ha en sån dålig självkänsla fortfarande mm mm! Har man aldrig varit
kraftigt överviktig så har man inte en susning om hur en sån viktförändring kan
påverka ens liv. Och jag som alltid i hela mitt liv har vart den där tjocka
tjejen i klassen är helt plötsligt enligt BMI normalviktig. Det som har etsats
in i ens hjärna under en så lång tid kan knappast ändras över en natt.
Jag ser mig själv i spegeln och ser fortfarande den där stora, fula tjejen! Den
där som bara A-lagarna gav komplimanger över vilka vackra tänder hon hade, den
där tjejen som såg ut som en ladugårdsvägg och det enda hon ägde i klädväg var
gamla tält som såg ut som mormors gardiner! Den där tjejen som folk tittade på
med äckel i blicken så fort hon visade sig ute. Men jag måste poängtera att det
är inte varje dag jag känner så, men det är ganska så ofta och blir bättre och
bättre ju längre tiden går.
Men såna starka minnen förföljer en och det går bara inte att ruska av sig dom.
Jag har försökt många gånger att titta mig i spegeln och tänka att jag duger
precis som jag är! Men den taktiken får en bara att se igenom lögnen och man är
snabbt tillbaka i att klanka ner på sig själv.
Jag tror definitivt att det är mycket enklare att acceptera en viktnedgång om man har varit
smal en större del av sitt liv och kanske lagt på sig en del kilon pga. en
graviditet eller något.
Jag har pratat med en hel del människor som har vart med om det och dom säger
att när dom börjar knata upp i vikt så känner dom sig fortfarande smala för att
dom kanske alltid har vart det och ser sig själv fortfarande som smala medans
dom som "alltid" har vart stora känner sig stora även om dom inte är
det!
Men det som stör mig mest är att folk ska ha så mycket åsikter om saker och ting! Eller är
det bara ren och skär avundsjuka?
Vad vet jag?! Men nu är det så här jag känner och det finns inte en enda käft i
världen som kan ändra på det utom jag själv!
Ja! Jag har gått ner 55 kg, hållit vikten i 9 år, jag har vunnit årets Cambridge
kvinna -08, årets hålla vikten -2011 och även fått den stora äran att
representera Sverige i International slimmer of the year -2011! Jag är jätte
stolt över mig själv och över det jag har presterat och har fått en sabla stor
självförtroende boost genom detta!
Men alla år av övervikt och nedtryckande människor
speglar sig djupare in i själen med sina stort inristade ärr som kommer att
finnas med mig hela livet! Men för varje dag så bleknar dom och tro mig! Jag
kommer i kapp jag ska bara.....
Kram från
mig
