Hej hej,
I dag åkte jag till jobbet, pigg och glad över att solen värmde och att det snart är dags för en ledig dag hemma i morgon. Jag trivs super bra på mitt jobb men det kan vara skönt att tillbringa lite ledig tid med familjen.
Jag jobbade på till strax innan lunch sen var det dags för ett möte med dements teamet.
Där efter var det raka vägen hem mot Laxne som gällde för ännu ett möte, men då på skolan där min dotter går.
Jag kände mig glad över att vi äntligen hade fått ihop en dag som alla kunde vara med på. Då detta inte har fungerat tidigare.
Det var skolans rektor, barnpsykolog från Habiliteringen, elevhälsan, fritidspersonal, nuvarande lärare, resurs och läraren för åk 3 som var med på mötet.
Jag kände en lättnad över att åtgärdsprogrammet snart skulle bli skrivet! Det skulle egentligen ha gjorts för 2 år sen, men av någon MYCKET märklig anledning så har det inte blivit av! Och eftersom att det tydligen INTE har behagat vissa att komma till Nyköping på möte så har jag tillsammans men Habiliteringen bestämt att försöka med att ha mötet på skolan istället.
Ett åtgärdsprogram ska skrivas! Det står i lagen! Men vissa kommer visst undan med vad som helst verkar det som.
Jag kan ju säga att jag är allt annat än pigg och glad just nu! Jag är så heligt förbannad att jag kokar!
Hur i helsike kan man som mamma till sitt eget barn bli så nedtryckt och kränkt av sånna som ska stötta?
Får man kränka en förälder?
Får man sabba för ett barn?
Hur långt får man egentligen gå som anställd?
Det är för i H#vete jag som är förälder!
Jag trodde aldrig i min vildaste fantasi att sk pedagoger hade makten att kunna styra någon annans barns framtid!
Min fina granne har vart här och druckit kaffe och jag har avreagerat mig litegrann iaf! Men nu fick jag visst henne förbannad också!
Jag skulle ALDRIG i hela mitt liv rekommendera denna skola till någon!
Inte ens till ett gäng nyplanterade träd!
Har ALDRIG i hela mitt liv känt mig så kränkt och nedvärderad.
FY FASEN säger jag bara!!!
Otillit, otrygghet och
Oro, oro, oro!
Och det där förbannade åtgärdsprogrammet är inte gjort än.
Kramar från en förbannad och kränkt mamma <3
Hej hej! Jag är en glad och social tjej på 33 år. Bor med min sambo och mina 3 underbara barn i ett hus på landet. Mitt liv kretsar runt vikt, matlagning och inredning. Efter en viknedgång på drygt 50 kilo så kommer min blogg handla mycket om kampen att hålla vikten och att försöka att äta rätt men också om hur livet kan se ut och påverka en efter en kraftig viktnedgång. Och självklart kommer jag även att skriva om mitt liv som studerande,städgalna,kakbakande, översociala 3 barns mamma :) Följ mig i mitt liv som Veronica
I min familj ingår:
Son Johan F: 00-05-10
Dotter Isabell F: 04-04-29
Dotter Elise F: 08-11-27
KONTAKT: [email protected]