Den här dagen till ära så har jag gjort någon enastående! Latmaskarnas latmask har pallrat sin lata häck upp på crosstrainern. Med svetten rinnandes längs ryggraden och med ett plaskblött nylle, med ben som känns svaga som nykokt spagetti, ett knä som ilar utav bara sjutton, armar som rycker av chock och ett flås som inte är av dess like så är jag riktigt stolt över mig själv som har lyckats stå kvar i hela 14 minuter. Jag är mäkta imponerad över mig själv som är så lat att jag t.o.m tar bilen till postlådan ;) En halv halv Cambridge soppa har jag allt lyckats med att bränna bort. Underbart helt enkelt! På't igen i morgon. Och då förhoppningsvis några minuter längre. Sakta men säkert så ska nog den här latmasken också komma på banan. Bara att a det lugnt så att man inte tröttnar direkt. Jag känner mig själv utan och innantill.

Nu lite kaffe och en stor kanna vatten. Kram kram <3