Helluu!
Vaknar upp till ett snötäckt vinterlandskap!
Irritationen stiger till max. Vad i sjutton gubbar! Mina fina och snöfria vägar är täckta av skiten IGEN!
Och under skiten så är det blank is. Man vågar knappt ta ett steg framåt.
Ungarna står på arslet och en annan försöker dra upp dom samtidigt som man själv åker kana. Detta är katastrof!
Väl uppe på dagis så ska man ta sig själv hem också. Med en enda lång backe nedåt så gör man allt för att hålla sig på benen. Väl hemma igen, tar mig en stor kopp kaffe för att få upp värmen i kroppen, svär några rader över vädret och hoppas att han där uppe lyssnar på mig!
Tycker synd om min stackars granne som har åkt på ryggskott och kan knappt stå på benen i detta OTROLIGT vackra vårväder!
Önskar dig en fin dag.
Kramar från mig <3
Kommentarer
Anonym säger:
Ja fy fan håller med... Själv svär jag åxå varje gång benen åker undan på en som en bambiunge, det första man tänker, såg nån? Men vad gör det , de viktiga var väl att man slapp sjukvård, med sprutor som följd. Det är ju värre! Kram
Hej hej! Jag är en glad och social tjej på 33 år. Bor med min sambo och mina 3 underbara barn i ett hus på landet. Mitt liv kretsar runt vikt, matlagning och inredning. Efter en viknedgång på drygt 50 kilo så kommer min blogg handla mycket om kampen att hålla vikten och att försöka att äta rätt men också om hur livet kan se ut och påverka en efter en kraftig viktnedgång. Och självklart kommer jag även att skriva om mitt liv som studerande,städgalna,kakbakande, översociala 3 barns mamma :) Följ mig i mitt liv som Veronica
I min familj ingår:
Son Johan F: 00-05-10
Dotter Isabell F: 04-04-29
Dotter Elise F: 08-11-27
KONTAKT: [email protected]