Hej hej,
Då har man kommit hem från veterinären då!
Såhär började det:
Våran lilla Laban blev så ledsen och slutade äta när hans bror dog natten innan nyårsafton. Vi matade honom med specialfoder i pipett ett par dagar. Och helt plötsligt en morgon så upptäckte vi att han hade tappat en tand i underkäken. Inte så konstigt att han inte kunnat äta om den var lös och gjorde ont.
Jag ringde och pratade med en veterinär som sa att tänderna brukar nästan alltid växa ut igen men att vi skulle hålla koll.
Kan ju säga att det inte är det lättaste att titta i käften på en kanin.
Det tog några dagar till sen så började han äta själv. Men jag fick lov att klippa allt hö och krossa pelletsen. Han kunde inte tugga ordentligt själv.
Men igår så var han riktigt hängig och satt bara i sängen och glodde. Han knäppte konstigt med tänderna och verkade allmänt konstig.
Vi bände upp truten på honom och såg till våran fasa att framtänderna hade blivit så långa att dom hade växt ner i käken på honom. Han var alldeles svullen och röd i munnen!
I akut panik så tog vi klotången och nöp av hälften av tänderna. Ett redigt jack hade han fått i munnen efter tänderna, den lilla stackarn!
Men gissa om han vart glad! Man bara såg hur lycklig och fri han kände sig! Pussades och kliade sig för fullt.
På inte ens två veckor hade framtänderna växt sig så långa men eftersom att han hade tappat en tand så kunde framtänderna inte slipas ner ordentligt.
Så därför åkte jag till veterinären för att kolla den lilla luddbollen.
Hörntänderna såg jätte fina ut så det var ju tur iallafall men han har tydligen ett medfött bettfel som gör att han har ett underbett. Så det betyder att vi måste fila ner hans gaddar en gång i veckan resten av hans liv.
Veterinären visade hur jag skulle göra så att jag inte behöver komma tillbaka en gång i veckan.
Annars så läker han redan fint i munnen och den nya tanden har börjat växa till sig ordentligt.
Det skulle ta ca 2 veckor för läkningsprocessen sen ska han vara som ny igen!
Så nu blir det till att schemalägga filtid hos familjen Johansson!
Inte en chans att jag tar bort honom för att jag tycker att det är jobbigt!
Nä! Det här ska vi fixa, jag och min lilla kanin!
Han kommer att gapa självmant om någon månad!
Det är ju min lilla minivovve <3
Önskar dig en fin kväll!
Kramar från mig <3
Hej hej! Jag är en glad och social tjej på 33 år. Bor med min sambo och mina 3 underbara barn i ett hus på landet. Mitt liv kretsar runt vikt, matlagning och inredning. Efter en viknedgång på drygt 50 kilo så kommer min blogg handla mycket om kampen att hålla vikten och att försöka att äta rätt men också om hur livet kan se ut och påverka en efter en kraftig viktnedgång. Och självklart kommer jag även att skriva om mitt liv som studerande,städgalna,kakbakande, översociala 3 barns mamma :) Följ mig i mitt liv som Veronica
I min familj ingår:
Son Johan F: 00-05-10
Dotter Isabell F: 04-04-29
Dotter Elise F: 08-11-27
KONTAKT: [email protected]