Kom precis hem nu och lidandet är över för min stackars lilla Molly <3 Men det här blir början på en lång läkningsprocess för mig. Men som dom säger, tiden läker alla sår och efter ett tag så finns minnet kvar som ett ärr inristat i själen <3 Dom finaste minnena kommer att finnas kvar hos mig förevigt. Jag vet att jag har fattat ett rätt beslut, men satan vad tufft det känns. Det här var det absolut värsta beslut jag någonsin har beslutat. Att sitta där ensam i bilen på vägen mot slutet, tittandes på min lilla hund som låg där så rofyllt och lugn, det var riktigt tufft kan jag ju säga. Känslan av att vilja avbryta resan och sticka hem igen slog mig flera gånger. Men jag vet att jag gjorde rätt och att det här var det absolut bästa för henne <3 Det är lätt att man blir självisk i sånna här sammanhang och då måste man försöka tänka klart utifrån vad som är bäst för den som inte mår bra. Saknaden är outhärdlig och jag önskar henne tillbaka mer än någonting annat just nu. Kommer nog att bli en lång natt för min del. Jag som har suttit här ute på altanen i flera veckors tid med min svartvita lilla pälsboll i knät och hoppats att hon ska bli frisk. I 10 fina år har hon funnits i mitt liv och hon har gett mig så mycket tillbaka och jag anser att djur är rena rama terapin i jobbiga stunder. Nu är det bara mörkt och kallt. Kramar från mig <3