God kväll finaste du! Har vart en sväng till den stora huvudstaden idag! Tack snälla Sandra för sällskap det var verkligen tur att jag hade dig med mig. För det första så är det ett rent helsike att hitta! Skulle till Kungsholmen och det placet var ju inte direkt litet. Efter ett x antal stackars människor som vart utfrågade om vägen så hittade vi äntligen dit vi skulle. Gatan hette Wargentinsgatan och var en liten tvärgata som folk knappt hade hört talas om. Det slutade med att vi frågade några väktare som tillslut visade oss rätt. Väl framme så varvade vi ner några minuter med en välbehövlig kopp kaffe. Hade en tid kl 11 på Perfect skincare. Vi åkte halv 9 på morgonen och halv 11 var vi framme efter allt irrande. Fy sjutton vad mycket stressade människor vi passerade överallt. Inte konstigt att den största folksjukdomen är just stress. undrar hur många sekunder extra man tjänar på att springa ner andra?! Jag var redan då helt snurrig och slut i kolan så det var rejält skönt när man fick komma in i värmen i en lugn och mycket avslappnande miljö. Vi fick slå oss ner i en varsin skön fåtölj en stund innan behandlingen skulle börja. Det var lugn och skön musik på i bakgrunden och det doftade jätte gott om alla olika hudvårdsgrejer som stod i hyllan precis bredvid oss. Jag skulle tatuera ögonbrynen. Dom kommer att bli mycket ljusare när dom har läkt klart men såhär blev det :)

När vi var klara så skulle vi ta en vända på stan vilket vi ångrade ganska snabbt! Fruktansvärt otrevliga och snorkiga människor, nästan som att dom värsta var samlade på samma ställe. Otrevlig och nonchalant attityd när man frågade om något och vissa tvekade inte en sekund med att köra in armbågen i sidan på en! Man blev nästan överkörd av galningar med barnvagn och man fick nästan andnöd på tunnelbanan. Knökfullt med folk överallt och ingen visade den minsta uns om att veta vad visa hänsyn betyder! Tacka vet jag landet med människor som håller upp dörren istället för att släppa den i nyllet på en, man springer inte ner folk och tar ner fötterna från tågsätet när någon kommer. Man visar vägen med nöje och svarar artigt när någon ber om hjälp. Väl hemma på grön mark så kunde man äntligen pusta ut. Nu kom jag ihåg varför man tar sig till Stockholm max en gång om året. Helt slut och med ögon som står ut som sladdlampor ur skaftet så tackar jag mina föräldrar som valde att bo på landet. Men det är ju tur att vi människor är olika för annars så skulle väl storstäderna vara tomma på folk ;) Trött och nybadad så säger Veronica godnatt och sov så gott! Kramar från mig <;3