Morrn morrn! Har sovit som en kratta i natt och vaknar av att klockan ringer strax efter 6. Vill inte gå upp! Huvudet dunkar och ögonlocken är tunga som bly. Tar mig upp ur sängen och väcker dom små. Vi går ner för trappen och där står Lakrits bur! Alldeles tom och tyst. Det känns tungt och ledsamt. Jag brukade alltid ta upp honom och gosa en liten stund innan han fick sin frukost. Han var så himla mysig och go. Man vart lugn och avslappnad i hela kroppen av att sitta en stund i soffan med sötnosen famnen. Men inte idag! För han är död! Han kommer aldrig mer att komma tillbaka och vi kommer aldrig att hitta en ny kanin som han. Han var så overkligt kelig och tam, nästan som att han visste att han inte skulle få leva länge. Jag har aldrig träffat en kanin någon gång i hela mitt liv som var som Lakrits. Barnen är jätte ledsna, speciellt Isabell. Hon bröt ihop totalt. Stackarn <3 Jag måste städa ur buren, men jag vill bara åka till skolan nu. Jag vill inte, det blir så verkligt. Jag kan göra det i kväll. Hur kan man bli så fäst vi något så fort? Jag är glad att jag inte såg paniken och smärtan hos den lilla stackars kaninen innan han dog. Jag hade inte klarat det. Tur att jag inte var hemma. Men nu ska jag ta en dusch för att sen sätta mig i bilen för att åka och försöka plugga lite. Så jag önskar dig en fin dag! Kramar från mig <3